Hany från Aleppo

"Jag har ju fortfarande nyckeln kvar"

Mitt gamla hus finns fortfarande kvar, i en del av Aleppo som är mindre drabbat av bombningarna. Mina föräldrar bor där nu. Men det är svårt. Elen kommer och går, och allt blir dyrare hela tiden. Snart kommer de inte kunna bo kvar där.

När kriget bröt ut och jag lämnade lägenheten flydde jag först till Algeriet, trodde jag skulle kunna få jobb där. Jag visste inte vad som väntade, jag hoppades bara på att kunna ta mig till en trygg plats.

I Algeriet fängslades jag och tvingades leva i en mörk källare. Jag gick ner 15 kg på två månader. Till slut lyckades jag ta mig vidare till Turkiet, och sedan i gummibåt över till Grekland, för att via Frankrike ta mig till Sverige. Här visste jag att jag kunde vara trygg.

Jag kommer ihåg fredagarna i Aleppo. Fredag är en helgdag, och vi brukade börja med fredagsbönen i moskén, och efteråt köpa med oss frukost hem – en sorts mannagrynsgröt som heter mamonie som vi åt med bröd och ost. Vi brukade också träffas på Café S för att se på fotboll, röka vattenpipa och spela kort.

Jag fick barn nyligen, och jag kämpar för att mina föräldrar ska kunna komma hit och träffa sitt barnbarn. Jag ber dem ofta att skicka bilder av lägenheten, så jag inte ska glömma bort alla detaljer.

Jag drömmer om att en dag komma hem och överraska dem. Smyga in och helt plötsligt stå där framför dem i vardagsrummet. Det skulle gå. Jag har ju fortfarande nyckeln kvar.