Livet efter flykten från Ukraina

Flykt från Ukraina till Estland

Den 24 februari 2022 förändrades livet för miljontals ukrainare när Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina.

Tre år senare har Estland, ett land som tidigare tog emot cirka 500 flyktingar och asylsökande per år, välkomnat över 50 000 flyktingar från Ukraina. Lika många har kommit till Sverige.  

Bakom siffrorna finns människor med unika berättelser – om krig, om skuldkänslor. Men också om hopp.

Inför årsdagen av invasionen träffade vi ukrainska kvinnor och flickor som fått stöd av UNHCR och dess samarbetspartners i Estland. Deras historier vittnar om verkligheten i krigets spår och de svåra val som tvingats på dem.

En tonårings tunga skuld

Nana är 18 år och går på ukrainska gymnasiet i Tallinn. Kvällen innan invasionen bråkade hon med sin lärare, en trivial händelse som kändes viktig då. Morgonen därpå väcktes hon av sin mamma: ”Kriget är här.”

Familjen bodde på fjortonde våningen i ett höghus, vilket gjorde Nana orolig. Hon övertalade dem att fly till sina morföräldrar, som bodde i ett hus på marknivå. Under natten bombades deras grannhus av ryska styrkor. Nana bär idag på en tung börda av skuld – trots att hennes beslut kan ha räddat familjen.

Ensamma, men tillsammans

Hos UNHCR:s samarbetspartner Estonian Refugee Council (ERC) träffar vi sextonåringarna Lisa och Katy. De flydde från Ukraina när de var tretton. De lämnade allt bakom sig: sitt hem, sitt språk, skolan, vänner, släkt och husdjur. En barndom som avbröts abrupt.

På ERC:s träff för unga ukrainska flyktingar fann de varandra. ”Innan jag gick dit kändes det som om att ingen annan hade upplevt det jag hade gått igenom, att jag var ensam”, säger Lisa. ”Nu vet jag att det finns många som jag. Det gör mig lugn.”

En förstörd dröm

Walentyna är 70 år gammal. Hon tvingades fly sitt hem sommaren 2023 när Kachovkadammen bombades. Hennes hus översvämmades och förstördes. Hon hade sett fram emot en lugn ålderdom i sitt lilla hus, men istället blev det krig, förstörelse och flykt. När vi frågar henne om framtiden blir det för känslosamt. Hon orkar inte berätta.

Varje siffra är en människa

Dessa möten påminner oss om att bakom de stora siffrorna finns människor med drömmar, rädslor och hopp. Deras liv har förändrats för alltid, men även om de tvingats lämna sina hem bygger de sakta upp nya gemenskaper.  

Genom stöd från organisationer som UNHCR och dess samarbetspartner får de hjälp att navigera i en ny verklighet. Men deras historier visar också att kriget fortfarande pågår – och att de som drabbats behöver vårt fortsatta stöd.