Emelyne kunde starta eget företag

När Emelyne flydde från Burundi var hon bara 18 år gammal. Hon kom till Mtendeli-flyktinglägret i nordvästra Tanzania. Livet var svårt, Emelyne nygift och mitt i processen att starta en familj.  

”Vi hade begränsad frihet i lägret. Jag kunde varken fortsätta min utbildning eller starta något företag”, minns hon.

Med stöd från UNHCR, FN:s flyktingorgan, och Burundis regering, har 200 000 burundiska flyktingar kunnat återvända till sitt hemland efter flera år på flykt.

UNHCR, Burundis regering och flera andra partner, stöttar återvändande flyktingar med bland annat byggmaterial och kontantstöd för att möjliggöra en hållbar omstart i ett saknat hemland.

Emelyne är en av återvändarna. Med det kontantbidrag hon fick från UNHCR, tillsammans med ett skyddspaket som innehöll järnplåtar och andra byggmaterial, köpte Emelyne en liten bit mark. Där byggde hon familjens nya hem. 

”När vi kom hem var jag lycklig, det var att återvända till ett land av mjölk och honung”, berättar hon. 

Med det återstående kontantbeloppet började hon föda upp kaniner. Hon arrenderade också en bit mark för att odla kassava som hon skördar och gör bröd av för försäljning och sysslar även med tillverkning och försäljning av olja.

Genom det stöd som Emelyne och andra återvändande flyktingar får är de som återvänder kapabla att leva hållbart i sitt land och bidra positivt till utvecklingen av sina samhällen och landet i stort. 

Så fungerar kontantstöd

Till de mest utsatta flyktingarna ger UNHCR kontantstöd i form av pengar eller vouchers som kan användas i vissa affärer. 

En fördel med kontantstöd jämfört med att dela ut produkter är att vi överlåter till flyktingarna att själva bestämma hur de vill använda pengarna. De flesta använder bidraget till livsviktiga saker som mat, hälsovård och boende. Det är både ett värdigt och kostnadseffektivt sätt att ge stöd, som dessutom stimulerar den lokala ekonomin. 

Tack vare att en familj kan täcka sina basbehov genom kontantstöd minskar risken att de tvingas vidta desperata åtgärder som prostitution, barnarbete, barnäktenskap eller att sälja sin boskap. 

Bidraget ges oftast utan motkrav eller villkor. I vissa fall är det dock förenat med ett krav på att till exempel barnen går i skola eller att föräldrarna bidrar med sin arbetskraft.

Tanken är att det ska ges ut under en viss period, fram till dess att mottagaren kommer in i värdlandets ordinarie bidragssystem. Pengarna betalas ut via ett säkert system där mottagarna registreras med biometriska data.