”Det jobbigaste som barn var att man aldrig fick säga hej då till sina kompisar”

Mohammed Al-Hakim är en person många i Sverige känner igen, framför allt för att han är fotbollsdomare på högsta nivå – och har blivit framröstad till ”Årets domare”.

Men berättelsen om hur han, och hans med familj, flydde från Irak är det färre som känner till.

Familjens flykt från Irak

När Mohammed var ett år gammal bestämde sig hans föräldrar för att fly kriget i Irak. Det blev början på en sju år lång resa genom Kuwait, Iran, Syrien och Ryssland, innan de till slut nådde tryggheten i Sverige.

Resan avslutades i en fiskebåt som var byggd för 16 personer men lastad med nästan 400 människor.

"Vi var själva lasten istället för fisken", berättar Mohammed. "Att den inte sjönk i den stormen är ett mirakel."

Vägen till Sverige gick inte genom någon färdig plan, snarare en serie tillfälligheter. Från att ha bott hos en farbror i Damaskus till att gömma sig i Ryssland, har varje etapp av flykten lämnat avtryck.

"Det jobbigaste som barn var att man aldrig fick säga hej då till sina kompisar. Från en dag till en annan var det bara dags att åka vidare."

Minns bemötandet än idag

Trots svårigheterna minns Mohammed värmen han mötte när han steg i land på Gotland:

"Redan då blev vi väl omhändertagna. Människor kom med mat, kläder och leksaker. Min lillasyster fick en docka och jag minns att jag fick en nallebjörn."

Många av minnena från tiden på flykt är fortfarande levande. Från lekar med syskonen i Syrien till isoleringen i Ryssland där familjen levde gömd. 
Men det som präglat honom mest är föräldrarnas styrka. 

"Pappa var ledaren, och mamma var fantastisk. Hon klarade att ta hand om fyra små barn under flykten. Det är otroligt."

Flykten formade och gav styrka

Idag är Mohammed 40 år, bor utanför Köping och har själv barn. Han pratar sällan om flykten, men säger att den format honom.

"Jag tror att jag är en väldigt stark person mentalt. När det dyker upp utmaningar idag så är det bara små hinder. Min upplevelse har gett mig perspektiv."

Du arbetar i dag som domare och militär och måste i de rollerna ta beslut och agera bestämt. Finns det något som överhuvudtaget skrämmer dig?

”Nej, faktiskt inte. Man kan ju tycka att man blir skrämd av supportrar som kanske är lite elaka eller uppträder hotfullt. Men jag tar det med ro. Jag har varit med om värre saker än att folk på läktaren skriker på mig.”

Vad betyder ordet ”hem” för dig?

“Det räcker att man har tak över huvudet och sin familj nära sig. Sen om det är ett stort hus, en liten lägenhet eller en liten stuga, det är lika mycket hem för mig. Hemmet är värmen man får av sin familj. Av att man bara känner sig trygg.”