En öppen dörr gav oväntad vänskap

En syrisk flykting har funnit tryggheten hos en tyst bibliotekarie i Skurup. "Hon gör sitt gröna te och jag gör mitt mörka arabiska te och sedan pratar vi."

15 september, 2016

Alqumit träffar Linnea

Trots olikheterna klickade det direkt. I maj flyttade Alqumit, som är syrisk flyktng, in hos Linnea och hennes nioårige son.
Foto: UNHCR/Aubrey Wade

En utåtriktad syrisk flykting har funnit tryggheten hos en tyst bibliotekarie i Skurup.

Alqumit Alhamad anlände till Sverige en snöig dag i februari i år. I ryggsäcken hade han kläder, lite konstnärsmaterial och några cd-skivor med Lady Gaga, Björk och Barbara Streisand.

- Alla gränsvakter som jag mötte på vägen genom Europa gav mig förbryllade blickar när de sökte igenom min väska. Men jag bryr mig inte, jag kan inte leva utan musik, berättar Alqumit.

Flykten från Syrien

Den 24-årige konstnären flydde från Raqqa i norra Syrien 2012, då extremister gjorde staden till sin bas. Först flydde Alqumit och hans familj till hamnstaden Latakia, varifrån han pendlade till Aleppo där han gick på universitetet.

När universitetsområdet bombats flydde Alqumit till Turkiet och sedan till Europa via Grekland.

Alqumit träffar Linnea

De första tre månaderna i Sverige bodde Alqumit på ett HBTQ-certifierat flyktingboende i Västerås. Sedan träffade han Linnea Tell.

Linnea är en 29-årig tystlåten mamma som studerar biblioteks- och informationskunskap i Lund och extraknäcker som bibliotekarie.

Alqumit är en muslimsk, flamboyant, homosexuell konstnär från Syrien.

Det klickade direkt

Trots olikheterna klickade det direkt. I maj flyttade Alqumit in hos Linnea och hennes nioårige son Vidar.

"Det är magiskt. Jag kan säga vad jag vill, göra vad jag vill."

- Det går knappt att beskriva hur mycket mitt liv har förändrats och hur fri jag känner mig. Jag vaknar upp varje dag och tänker att herregud, jag är i Sverige. Det är magiskt. Jag kan säga vad jag vill, göra vad jag vill. Människorna här, stödet som finns, kulturen, säkerheten - det är en helt annan värld, särskilt för en homosexuell person från arabvärlden, berättar Alqumit.

Vänskapen växer

Nu kan Alqumit prata om det han varit med om. Om hur han blev misshandlad som barn, om när en bomb dödade hans granne och han såg en död kropp för första gången och om hur några av hans vänner blev torterade av militären.

Alqumit och Linneas vänskap har växt sig stark. De tillbringar nästan alla kvällar tillsammans.

- Hon gör sitt gröna te och jag gör mitt mörka arabiska te och sedan pratar vi. Vi pratar om allt möjligt - våra ex-pojkvänner, våra familjer, våra jobb. Hon har blivit som en äldre syster, säger Alqumit.

Linnea öppnade sitt hem

Linnea berättar att hon alltid velat hjälpa flyktingar, men inte haft tid att jobba som volontär. Att låta någon flytta in i sitt extrarum verkade vara en enklare lösning.

- En vän berättade att hon hade kontakt med någon som skulle passa mig perfekt. Vi skypade och jag kände direkt att det här skulle fungera, han var så lätt att prata med, säger Linnea.

Alqumit använder konsten som ett sätt att bearbeta det han varit med om. Han började teckna när kriget startade. Alla teckningar och målningar innehåller fjärilar. "För mig står de för odödlighet och återfödelse."

Nu förbereder han sig för sin nästa konstutställning, som äger rum i Nyköping i maj nästa år.

No Stranger Place

Bilden av Alan Kurdis resulterade i otroligt engagemang, sympati och solidaritet för flyktingar i Europa. Familjer öppnade sina hem. Alla ville hjälpa.

No Stranger Place är en portträttserie av UNHCR, fotografen Aubrey Wade och författaren Nadine Alfa om vanliga människor i Österrike, Tyskland och Sverige som har öppnat sina hem till flyktingar.

Läs om fler familjer i Europa som har öppnat sina hem för flyktingar. (På engelska).

Publicerad av Ulrika Forsberg