Mosul: “Trodde att jag skulle dö varje dag”

Syskonen Haidar och Zeinab tillfångatogs av extremister i Mosul och torterades varje dag. Fem månader senare kan de börja bearbeta sina minnen.

11 januari, 2017

Tortyr och avrättningar

Det sitter i ryggmärgen. Varje gång en bil kör igenom flyktinglägret där 20-årige Haidar lever så tror han att han ska bli kidnappad.

För fem månader sedan blev Haidar tillfångatagen och fängslad på gatan i sin hemstad Mosul, Iraks näst största stad, och tagen till en domstol.

“De satte på mig en ögonbindel och en domare anklagade mig för att ha lagt upp otillåtna dikter på internet”, säger Haidar.

“Jag nekade till anklagelserna och visste att de hade gripit mig för att min pappa tidigare hade jobbat för Iraks militär. Jag visste inte att de hade tillfångatagit min syster Zaineb tills jag hörde henne i rummet bredvid, hon vädjade om att de skulle släppa oss”.

140 000 har flytt från Mosul

Mer än 140 000 människor har flytt från Mosul och närliggande områden sedan den militära offensiven mot staden startade den 17 oktober i fjol. Haidar och Zaineb är inte ensamma om att kunna berätta om fruktansvärda upplevelser under extremisternas styre i Mosul.

Efter förhöret i domstolen i Mosul skildes syskonen åt och fördes till ett fängelse. Där började tortyren.

“Det höll på i 18 dagar. De gav mig elchocker i munnen. De hängde mig upp och ner och slog mig i ansiktet, på ryggen och benen med slangar. Det gjorde så ont så att jag bönade om att de skulle skjuta mig. De sa att en sådan gåva skulle jag inte få, men de lovade att jag skulle bli avrättad någon dag i framtiden”, säger Haidar.

Tortyr och avrättningar

23-åriga Zaineb placerades i en annan del av fängelset. Hon anklagades för att vara en häxa och tvingades se på när andra fängslade kvinnor avrättades.

“De halshögg två kvinnor, och jag tvingades titta på. En av kvinnorna hade jobbat som polis”, säger Zaineb.

“Jag blev torterad med elchocker på mitt huvud, min näsa och mina ben. Det hände flera gånger. På kvällen somnade jag med vetskapen om att när jag vaknade upp igen nästa dag så skulle tortyren fortsätta. Jag trodde att jag skulle dö varje dag”.

Syskonens mamma Rima slutade inte kämpa för sina barn, varje dag gick hon till extremisternas domstol i Mosul och vädjade om att hennes barn skulle släppas. Efter 20 dagars fångenskap släpptes dem utan förklaring. Rima tvingades betala 1 000 dollar för frisläppandet.

UNHCR erbjuder psykisk vård

Haidar och Zaineb är nu tillsammans med sin familj i trygghet, skyddade av UNHCR, FN:s flyktingorgan, i irakiska Kurdistan. Men de har svårt att bli av med minnena från tortyren och våldet som de utsattes för.

“Det känns som att det inte är slut, att de kommer att ta mig igen”, säger Zaineb.

Många som har flytt från Mosul tvingas leva med hemska minnen. De har sett sina släktingar, vänner och grannar dö. UNHCR och partners erbjuder psykisk vård och jobbar för att stärka det psykosociala arbetet i flera läger.

UNHCR:s personal besöker återkommande Zaineb, Haidar och deras familj och ser till så att de får läkarvård och psykisk vård via en lokal samarbetspartner.

“Vi är lyckliga över att vi är här i lägret. Det är den bästa tiden vi har upplevt de senaste två åren. Vi levde i helvetet, nu känns det som att livet kan börja om igen”, säger Haidar.

* Alla namn har ändrats på grund av skyddsskäl

Publicerad av Ulrika Forsberg